Europakrönikan -Tidnings- o mediekrönika om Europa,EU,EG,EES,nyheter,analyser,fakta,artiklar,blogg

Senaste utkast till europakten

2012-01-30T14:52:00.003+01:00

Utkast från 27 januari 2012
(källa: La Stampa)

Notera att "Article 16" säger att man ska arbeta för att inom högst fem år göra avtalet till en del av EU:s lagliga ramverk: "Within five years at most [...] the necessary steps shall be taken [...] with the aim of incorporating the substance of this Treaty into the legal framework of the European Union."

27.01.2012
DRAFT
TREATY ON STABILITY, COORDINATION AND GOVERNANCE
IN THE ECONOMIC AND MONETARY UNION
THE CONTRACTING PARTIES………..

CONSCIOUS of the obligation of the Contracting Parties, as Member States of the European Union, to regard their economic policies as a matter of common concern,

DESIRING to promote conditions for stronger economic growth in the European Union and, to that end, to develop ever-closer coordination of economic policies within the euro area,

BEARING IN MIND that the need for governments to maintain sound and sustainable public finances and to prevent a government deficit becoming excessive is of an essential importance to safeguard the stability of the euro area as a whole, and accordingly requires the introduction of specific rules to address this need, including a balanced budget rule and an automatic mechanism to take corrective action,

CONSCIOUS of the need to ensure that their deficits do not exceed 3 % of their gross domestic product at market prices and that government debt does not exceed, or is sufficiently declining towards, 60 % of their gross domestic product at market prices,

RECALLING that the Contracting Parties, as Member States of the European Union, should refrain from adopting any measure which could jeopardise the attainment of the Union's objectives in the framework of the economic union, notably the practice of accumulating debt outside the general government accounts,

BEARING IN MIND that the Heads of State or Government of the euro area Member States agreed on 9 December 2011 on a reinforced architecture for Economic and Monetary Union, building upon the European Union Treaties and facilitating the implementation of measures taken on the basis of Articles 121, 126 and 136 of the Treaty on the Functioning of the European Union,

BEARING IN MIND that the objective of the Heads of State or Government of the euro area Member States and of other Member States of the European Union is to incorporate the provisions of this Treaty as soon as possible into the Treaties on which the European Union is founded,

WELCOMING the legislative proposals made by the European Commission for the euro area within the framework of the European Union Treaties on 23 November 2011, on the strengthening of economic and budgetary surveillance of Member States experiencing or threatened with serious difficulties with respect to their financial stability, and on common provisions for monitoring and assessing draft budgetary plans and ensuring the correction of excessive deficit of the Member States, and

TAKING NOTE of the Commission's intention to present further legislative proposals concerning, in particular, ex ante reporting of debt issuance plans of the Member States of the European Union, economic partnership programmes detailing structural reforms for euro area Member States in excessive deficit procedure as well as coordination of major economic policy reform plans for euro area Member States,

EXPRESSING their readiness to support proposals which the Commission might present to further strengthen the Stability and Growth Pact by introducing, for Member States whose currency is the euro, a new range for medium term objectives in line with the limits established in this Treaty,

TAKING NOTE that, when reviewing and monitoring the budgetary commitments under this Treaty, the European Commission will act within the framework of its powers as provided by the Treaty on the functioning of the European Union, in particular Articles 121, 126 and 136 thereof,

NOTING in particular that, for the application of the budgetary "Balanced Budget Rule" described in Article 3 of this Treaty, this monitoring will be made through the setting up of country specific medium term objectives and of calendars of convergence, as appropriate, for each Contracting Party,

NOTING that the medium term objectives should be updated regularly on the basis of a commonly agreed method, the main parameters of which are also to be reviewed regularly, reflecting appropriately the risks of explicit and implicit liabilities for public finance, as embodied in the aims of the Stability and Growth Pact,

NOTING that sufficient progress towards the medium term objectives should be evaluated on the basis of an overall assessment with the structural balance as a reference, including an analysis of expenditure net of discretionary revenue measures, in line with the provisions specified under European Union law, in particular Council Regulation (EC) No. 1466/97 of 7 July 1997 on the strengthening of the surveillance of budgetary positions and the surveillance and coordination of budgetary policies, as amended by Regulation (EU) No. 1175/2011 of the European Parliament and of the Council of 16 November 2011 (hereinafter "the revised Stability and Growth Pact"),

NOTING that the correction mechanism to be introduced by the Contracting Parties should aim at correcting deviations from the medium-term objective or the adjustment path including their cumulated impact on government debt dynamics,

NOTING that compliance with the obligation to transpose the "Balanced Budget Rule" into national legal systems through binding and permanent provisions, preferably constitutional, should be subject to the jurisdiction of the Court of Justice of the European Union, in accordance with Article 273 of the Treaty on the Functioning of the European Union,

RECALLING that Article 260 of the Treaty on the Functioning of the European Union empowers the Court of Justice of the European Union to impose the payment of a lump sum or penalty on a Member State of the European Union having failed to comply with one of its judgments and that the European Commission has established criteria for the determination of the lump sum or penalty to be paid in the framework of that Article,

RECALLING the need to facilitate the adoption of measures under the excessive deficit procedure of the European Union for euro area Contracting Parties whose planned or actual government deficit to gross domestic product exceeds 3%, whilst strongly reinforcing the objective of that procedure, namely to encourage and, if necessary, compel the Member State concerned to reduce a deficit which might be identified,

RECALLING the need for those Contracting Parties whose government debt exceeds the 60 % reference value to reduce it at an average rate of one twentieth per year as a benchmark,

BEARING IN MIND the need to respect, in the implementation of this Treaty, the specific role of the social partners, as it is recognized in the laws or national systems of each of the Contracting Parties,

STRESSING that none of the provisions of this Treaty is to be interpreted as altering in any way the economic policy conditions under which financial assistance has been granted to a Contracting Party in a stabilisation programme involving the European Union, its Member States and the International Monetary Fund,

NOTING that the smooth functioning of the Economic and Monetary Union makes it necessary that the Contracting Parties work jointly towards an economic policy where, whilst building upon the mechanisms of economic policy coordination as defined in the European Union Treaties, they take the necessary actions and measures in all the domains which are essential to the good functioning of the euro area,

NOTING, in particular, the wish of the Contracting Parties to make more active use of enhanced cooperation, as provided for in Article 20 of the Treaty on European Union and in Articles 326 to 334 of the Treaty on the Functioning of the European Union, without undermining the internal market, as well as to make full recourse to measures specific to the Member States whose currency is the euro pursuant to Article 136 of the Treaty on the Functioning of the European Union, and to a procedure for the ex ante discussion and coordination among the Contracting Parties whose currency is the euro of all major economic policy reforms planned by them, with a view to benchmarking best practices,

RECALLING the agreement of the Heads of State or Government of the euro area Member States on 26 October 2011 to improve the governance of the euro area, including the holding of at least two Euro Summit meetings per year, as well as the endorsement by the Heads of State or Government of the euro area Member States and of other Member States of the European Union on 25 March 2011 of the Euro Plus Pact which identifies the issues that are essential to fostering competitiveness in the euro area,

STRESSING the importance of the Treaty establishing the European Stability Mechanism as an element of a global strategy to strengthen the Economic and Monetary Union and

POINTING OUT that the granting of assistance in the framework of new programmes under the European Stability Mechanism will be conditional, as of 1 March 2013, on the ratification of this Treaty by the Contracting Party concerned and, as soon as the transposition period mentioned in Article 3(2) has expired, on compliance with the requirements of this Article,

NOTING that … are Contracting Parties whose currency is the euro and that, as such, they will be bound by the provisions of this Treaty from the first day of the month following the deposit of their instrument of ratification if the Treaty is in force at that date;

NOTING ALSO that … are Contracting Parties which, as Member States of the European Union, have, at the date of signature of this Treaty, a derogation or an exemption from participation in the single currency and may be bound, as long as this derogation or exemption is not abrogated, only by those provisions of Titles III and IV by which they declare, on depositing their instrument of ratification or at a later date, that they intend to be bound,

HAVE AGREED UPON the following provisions:

TITLE I
PURPOSE AND SCOPE

Article 1

1. By this Treaty, the Contracting Parties agree, as Member States of the European Union, to strengthen the economic pillar of the Economic and Monetary Union by adopting a set of rules intended to foster budgetary discipline through a fiscal compact, to strengthen the coordination of economic policies and to improve the governance of the euro area, thereby supporting the achievement of the European Union's objectives for sustainable growth, employment, competitiveness and social cohesion.

2. The provisions of this Treaty shall apply in full to the Contracting Parties whose currency is the euro. They shall also apply to the other Contracting Parties to the extent and under the conditions set out in Article 14.

4
TITLE II
CONSISTENCY AND RELATIONSHIP WITH THE LAW OF THE UNION
Article 2

1. This Treaty shall be applied and interpreted by the Contracting Parties in conformity with the Treaties on which the European Union is founded, in particular Article 4(3) of the Treaty on European Union, and with European Union law, including procedural law whenever the adoption of secondary legislation is required.

2. The provisions of this Treaty shall apply insofar as they are compatible with the Treaties on which the Union is founded and with European Union law. They shall not encroach upon the competences of the Union to act in the area of the economic union.

TITLE III
FISCAL COMPACT
Article 3

1. The Contracting Parties shall apply the following rules, in addition and without prejudice to the obligations derived from European Union law:
a)
The budgetary position of the general government shall be balanced or in surplus.
b)
The rule under point a) shall be deemed to be respected if the annual structural balance of the general government is at its country-specific medium-term objective as defined in the revised Stability and Growth Pact with a lower limit of a structural deficit of 0.5 % of the gross domestic product at market prices. The Contracting Parties shall ensure rapid convergence towards their respective medium-term objective. The time frame for such convergence will be proposed by the Commission taking into consideration country-specific sustainability risks. Progress towards and respect of the medium-term objective shall be evaluated on the basis of an overall assessment with the structural balance as a reference, including an analysis of expenditure net of discretionary revenue measures, in line with the provisions of the revised Stability and Growth Pact.
c)
The Contracting Parties may temporarily deviate from their medium-term objective or the adjustment path towards it only in exceptional circumstances as defined in paragraph 3.
d)
Where the ratio of government debt to gross domestic product at market prices is significantly below 60 % and where risks in terms of long-term sustainability of public finances are low, the lower limit of the medium-term objective specified under point b) can reach a structural deficit of at most 1.0 % of the gross domestic product at market prices.
e)
In the event of significant observed deviations from the medium-term objective or the adjustment path towards it, a correction mechanism shall be triggered automatically. The mechanism shall include the obligation of the Contracting Party concerned to implement measures to correct the deviations over a defined period of time.

2. The rules mentioned under paragraph 1 shall take effect in the national law of the Contracting Parties at the latest one year after the entry into force of this Treaty through provisions of binding force and permanent character, preferably constitutional, or otherwise guaranteed to be fully respected and adhered to throughout the national budgetary processes. The Contracting Parties shall put in place at national level the correction mechanism mentioned in paragraph 1.e) on the basis of common principles to be proposed by the European Commission, concerning in particular the nature, the size and the time-frame of the corrective action to be undertaken, also in the case of exceptional circumstances, and the role and independence of the institutions responsible at national level for monitoring the observance of the rules. This mechanism shall fully respect the prerogatives of national Parliaments.

3. For the purposes of this Article, definitions set out in Article 2 of Protocol (No 12) on the excessive deficit procedure annexed to the European Union Treaties shall apply. In addition, "annual structural balance of the general government" refers to the annual cyclically-adjusted balance net of one-off and temporary measures. "Exceptional circumstances" refer to the case of an unusual event outside the control of the Contracting Party concerned which has a major impact on the financial position of the general government or to periods of severe economic downturn as defined in the revised Stability and Growth Pact, provided that the temporary deviation of the Contracting Party concerned does not endanger fiscal sustainability in the medium term.

Article 4
When the ratio of their general government debt to gross domestic product exceeds the 60 % reference value mentioned under Article 1 of Protocol (No 12), the Contracting Parties shall reduce it at an average rate of one twentieth per year as a benchmark, as provided for in Article 2 of Council Regulation (EC) No. 1467/97 of 7 July 1997 on speeding up and clarifying the implementation of the excessive deficit procedure, as amended by Council Regulation (EU) No. 1177/2011 of 8 November 2011.

Article 5
1.
The Contracting Parties that are subject to an excessive deficit procedure under the European Union Treaties shall put in place a budgetary and economic partnership programme including a detailed description of the structural reforms which must be put in place and implemented to ensure an effective and durable correction of their excessive deficits. The content and format of these programmes shall be defined in European Union law. Their submission to the European Commission and the Council for endorsement and their monitoring will take place within the context of the existing surveillance procedures of the Stability and Growth Pact.

2.
The implementation of the programme, and the yearly budgetary plans consistent with it, will be monitored by the Commission and by the Council.

Article 6
With a view to better coordinating the planning of their national debt issuance, the Contracting Parties shall report ex-ante on their public debt issuance plans to the European Commission and to the Council.

Article 7
While fully respecting the procedural requirements of the European Union Treaties, the Contracting Parties whose currency is the euro commit to support the proposals or recommendations submitted by the European Commission where it considers that a Member State of the European Union whose currency is the euro is in breach of the deficit criterion in the framework of an excessive deficit procedure. This obligation shall not apply where it is established among the Contracting Parties whose currency is the euro that a qualified majority of them, calculated by analogy with the relevant provisions of the European Union Treaties without taking into account the position of the Contracting Party concerned, is opposed to the decision proposed or recommended.

Article 8
1. The European Commission is invited to present in due time to the Contracting Parties a report on the provisions adopted by each of them in compliance with Article 3(2). If the European Commission, after having given the Contracting Party concerned the opportunity to submit its observations, concludes in its report that a Contracting Party has failed to comply with Article 3(2), the matter will be brought to the Court of Justice of the European Union by one or more of the Contracting Parties. Where a Contracting Party considers, independently of the Commission's report, that another Contracting Party has failed to comply with Article 3 (2), it may also bring the matter to the Court of Justice. In both cases, the judgment of the Court of Justice shall be binding on the parties in the procedure, which shall take the necessary measures to comply with the judgment within a period to be decided by the Court.

2. If, on the basis of its own assessment or of an assessment by the European Commission, a Contracting Party considers that another Contracting Party has not taken the necessary measures to comply with the judgment of the Court of Justice referred to in paragraph 1, it may bring the case before the Court of Justice and request the imposition of financial sanctions following criteria established by the Commission in the framework of Article 260 of the Treaty on the Functioning of the European Union. If the Court finds that the Contracting Party concerned has not complied with its judgment, it may impose on it a lump sum or a penalty payment appropriate in the circumstances and that shall not exceed 0,1 % of its gross domestic product. The amounts imposed on a Contracting Party whose currency is the euro shall be payable to the European Stability Mechanism. In other cases, payments shall be made to the general budget of the European Union.

3. This Article constitutes a special agreement between the Contracting Parties within the meaning of Article 273 of the Treaty on the Functioning of the European Union
TITLE IV
ECONOMIC POLICY COORDINATION AND CONVERGENCE

Article 9
Building upon the economic policy coordination as defined in the Treaty on the Functioning of the European Union, the Contracting Parties undertake to work jointly towards an economic policy fostering the smooth functioning of the Economic and Monetary Union and economic growth through enhanced convergence and competitiveness. To that end, the Contracting Parties shall take the necessary actions and measures in all the domains which are essential to the good functioning of the euro area in pursuit of the objectives of fostering competitiveness, promoting employment, contributing further to the sustainability of public finances and reinforcing financial stability.

Article 10
In accordance with the requirements of the European Union Treaties, the Contracting Parties will make recourse, whenever appropriate and necessary, to measures specific to those Member States whose currency is the euro as provided for in Article 136 of the Treaty on the Functioning of the European Union and use the enhanced cooperation as provided for in Article 20 of the Treaty on European Union and in Articles 326 to 334 of the Treaty on the Functioning of the European Union on matters that are essential for the smooth functioning of the euro area, without undermining the internal market.

Article 11
With a view to benchmarking best practices and working towards a more closely coordinated economic policy, the Contracting Parties ensure that all major economic policy reforms that they plan to undertake will be discussed ex-ante and, where appropriate, coordinated among themselves. This coordination shall involve the institutions of the European Union as required by European Union law.

TITLE V
GOVERNANCE OF THE EURO AREA
Article 12

1. The Heads of State or Government of the Contracting Parties whose currency is the euro shall meet informally in Euro Summit meetings, together with the President of the European Commission. The President of the European Central Bank shall be invited to take part in the meetings. The President of the Euro Summit shall be appointed by the Heads of State or Government of the Contracting Parties whose currency is the euro by simple majority at the same time the European Council elects its President and for the same term of office.

2. Euro Summit meetings shall take place, when necessary, and at least twice a year, to discuss questions related to the specific responsibilities which the Contracting Parties whose currency is the euro share with regard to the single currency, other issues concerning the governance of the euro area and the rules that apply to it, and in particular strategic orientations for the conduct of economic policies and for improved competitiveness and increased convergence in the euro area.

3. The President of the Euro Summit shall ensure the preparation and continuity of Euro Summit meetings, in close cooperation with the President of the European Commission. The body charged with the preparation and follow up of the Euro Summit meetings shall be the Euro Group and its president may be invited to attend the Euro Summit meetings for that purpose.

4. The President of the European Parliament may be invited to be heard. The President of the Euro Summit shall present a report to the European Parliament after each of the meetings of the Euro Summit.

5. The President of the Euro Summit shall keep the Contracting Parties whose currency is not the euro and the other Member States of the European Union closely informed of the preparation and outcome of the Euro Summit meetings.

6. In order to discuss specific issues concerning the implementation of this Treaty, the President of the Euro Summit will invite, when appropriate and at least once a year, to a meeting of the Euro Summit the Heads of State or Government of Contracting Parties, other than those whose currency is the euro, who have ratified this Treaty.

Article 13
As foreseen in Title II of Protocol (No 1) on the role of national Parliaments in the European Union annexed to the European Union Treaties, the European Parliament and the national Parliaments of the Contracting Parties will together determine the organisation and promotion of a conference of representatives of the relevant committees of the national Parliaments and representatives of the relevant committees of the European Parliament in order to discuss budgetary policies and other issues covered by this Treaty.

TITLE VI
GENERAL AND FINAL PROVISIONS
Article 14

1. This Treaty shall be ratified by the Contracting Parties in accordance with their respective constitutional requirements. The instruments of ratification shall be deposited with the General Secretariat of the Council of the European Union.

2. This Treaty shall enter into force on 1 January 2013, provided that twelve Contracting Parties whose currency is the euro have deposited their instrument of ratification, or on the first day of the month following the deposit of the twelfth instrument of ratification by a Contracting Party whose currency is the euro, whichever is the earlier.

3. This Treaty shall apply as from the day of entry into force amongst the Contracting Parties whose currency is the euro and which have ratified it. It shall apply to the other Contracting Parties whose currency is the euro as from the first day of the month following the deposit of their respective instrument of ratification.

4. By derogation to paragraph 3, Article 12 shall apply to all Contracting Parties whose currency is the euro as from the date of the entry into force of this Treaty.

5. This Treaty shall apply to the Contracting Parties with a derogation as defined in Article 139(1) of the Treaty on the Functioning of the European Union, or with an exemption as defined in Protocol No 16 on certain provisions related to Denmark annexed to the European Union Treaties, which have ratified it, as from the day when the decision abrogating that derogation or exemption takes effect, unless the Contracting Party concerned declares its intention to be bound at an earlier date by all or part of the provisions in Titles III and IV of this Treaty.

Article 15
This Treaty shall be open to accession by Member States of the European Union other than the Contracting Parties. Accession shall be effective upon the deposit of the instruments of accession with the Depositary, who shall notify the other Contracting Parties thereof.

Article 16
Within five years at most following the entry into force of this Treaty, on the basis of an assessment of the experience with its implementation, the necessary steps shall be taken, in compliance with the provisions of the Treaty on the European Union and the Treaty on the Functioning of the European Union, with the aim of incorporating the substance of this Treaty into the legal framework of the European Union.

Done at Brussels on the … of … in the year two thousand and twelve in a single original whose Bulgarian, Czech, Danish, Dutch, English, Estonian, Finnish, French, German, Greek, Hungarian, Irish, Italian, Latvian, Lithuanian, Maltese, Polish, Portuguese, Romanian, Slovak, Slovenian, Spanish and Swedish texts are equally authentic, which shall be deposited in the archives of the Depositary which will transmit a certified copy to each of the Contracting Parties.

(Europakrönikan)

Listan över Greklands fyra tusen största skattesmitare

2012-01-24T18:33:00.001+01:00

Det grekiska finansdepartementet offentliggjorde på söndagen en lista med Greklands största skattesmitare.

På listan återfinns namnen på 4.152 personer, vilkas skulder tillsammans uppgår till knappt 15 miljarder euro. Listan omfattar endast personer som är skyldiga grekiska staten mer än 150.000 euro.

Den enskilt största skatteskulden har en herr N. P. Kasimatis (Ν. Π. Κασιμάτης). Den uppgår till 952 miljoner euro.

Hela listan finner du här:
http://www.gsis.gr/debtors/fp.html

(Europakrönikan)

Partierna om fördragsändringar för eurostabilitet

2011-12-08T21:25:00.001+01:00

Tysklands förbundskansler Angela Merkel och Frankrikes president Nicolas Sarkozy enades om ett förslag till förändringar i EU-samarbetet vid ett möte den 5 december. De föreslog då bland annat:

-Automatiska sanktioner mot euroländer som har budgetunderskott som överstiger 3 procent av BNP
-Bindande spärrar för skulder, som kan verifieras av EU:s domstol
-Regelverk som genomförs och harmoniseras på den europeiska nivån
-Budgetregler som med stöd i ländernas grundlagar ska tvinga fram budgetbalans

Paret föreslog fördragsändringar för samtliga 27 EU-länder men lämnade även en dörr öppen för ett särskilt protokoll för de 17 euroländerna. Till detta skulle övriga EU-länder kunna ansluta sig på frivillig basis.

Enligt en artikel i SvD (5/12) sade Sveriges statsminister Fredrik Reinfeldt vid en presskonferens:
- Om det blir fråga om fördragsändring måste jag först ha riksdagen med mig och jag måste prata med Socialdemokraterna.

Europakrönikan skickade direkt efter mötet på måndagen två frågor till de sju riksdagspartierna:

1. Hur ställer sig partiet till de av Sarkozy och Merkel föreslagna förändringarna i EU-fördraget med anledning av eurokrisen?

2. Kommer partiet att arbeta för att låta svenska folket göra sin röst hörd genom folkomröstning i frågan?

Torsdag kväll, tre dygn senare, har endast fyra av sju partier svarat, samtidigt som en för Europa avgörande förhandling genomförs under torsdagskvällen och fredagen.

Varken Miljöpartiet, Moderaterna, Centern eller Folkpartiet har på torsdagskvällen återkommit med svar.

Andreas Larses på Socialdemokraterna svarar, men har inte mycket ledning att ge svenska folket:

- Då inga förslag är färdiga kan vi inte heller uttala oss om dessa.

Roger Falk på Vänsterpartiet säger:

- Vi är motståndare till den centralstyrning och federalism som föreslås i fördragsändringarna som diskuterats. Vi kommer att göra allt vi kan för att ge folket chansen att ta ställning till en fördragsändring i en folkomröstning.

-I en sådan eventuell fördragsändring bör dessutom inkluderas en skrivning om socialt ansvar som säger att strejkrätt och löntagarnas rättigheter ska gå före marknadens intressen.

Sverigedemokraternas informationsavdelning skickar följande svar:

- Vi ser inte att det skulle vara en lösning överhuvudtaget. För oss spelar det förvisso ingen större roll, då vi fortfarande är emot EU och EMU. Vi kommer fortsätta jobba emot detta.

- Vad gäller folkomröstning så är det något vi vill se, ja. Dock är det så att i och med den nya grundlagen så är det jättesvårt att få igenom en folkomröstning. Att det skulle finnas en majoritet i riksdagen är inget vi kan räkna med.

Samuel Sunesson, politisk handläggare vid Kristdemokraterna redogör för partiets syn, men undviker frågan om folkomröstning.

- Det är fortfarande oklart exakt hur Sarkozy och Merkels förslag ser ut. Vår förhoppning nu är att förändringar kan göras inom ett redan befintligt protokoll (protokoll 12 i Maastricht). Då behövs det inga förändringar i fördraget. Oavsett vilket så innebär förslagen ingen förändring för Sverige då det handlar om att införa tydligare regler för offentliga finanser för de länder som har euron som valuta. Sådana regler finns redan men har varit för veka.

- Kristdemokraterna tycker att det är bra att regelverket förbättras, men vill inte göra förändringar i fördraget.

(Europakrönikan)

Ben Alis tunisiska tillgångar finns i Schweiz

2011-01-23T17:27:00.006+01:00

Den störtade tunisiske härskaren och diktatorn Zine Ben Ali uppges ha haft täta förbindelser med Schweiz.

Schweiziska Neue Zürcher Zeitung (NZZ) skriver i dag att Tunisiens före detta härskare Ben Ali och hans familj bland annat har bankkonton, fast egendom och ett jetplan i Schweiz.

Ben Ali uppges ha flytt till Saudiarabien kort efter det tunisiska upproret. Fem dagar efter flykten spärrades familjens tillgångar i Schweiz.

Enligt spärrningsansökan som inlämnats på uppdrag av tunisiska regeringen, finns familjens förmögenheter i HSBC Private Bank, Citibank och Credit Suisse i Genève. Ögonvittnen ska också att sett familjemedlemmar försöka ta ut pengar i Genève.

Familjen har enligt tidningen även fastigheter i Genève och Greyerzerland.

Därutöver uppges en familjemedlem äga ett privatflygplan av typen Falcon 900, vilket använts för flygturer till och från Genève. Om flygplanet fortfarande finns i Genève är oklart.

Att klanen lyckats flytta pengar från Schweiz under den korta tiden som hann gå innan Ben Alis flykt uppges som ”osannolikt”, då schweizisk lag kring penningtvätt kräver att banken anmäler kapitalförflyttningar som görs av ”politiskt exponerade personer”.

(Europakrönikan)

Wikileaks tar emot bankdata om europeiska konton i skatteparadis

2011-01-17T17:31:00.008+01:00

Spanska El País skriver i dag om hur den tidigare bankmannen Rudolf Elmer under ett pressmöte i London överlämnade två cd med data om hundratals bankkonton i skatteparadis.

Rudolf Elmer kommer inom kort att dömas i Schweiz där han anklagas för att ha brutit banksekretessen. Han arbetade tidigare som chef för en avdelning på den schweiziska privatbanken Julius Bär (även känt som Julius Baer) på Caymanöarna.

Diskarna med informationen överlämnades till Wikileaks medgrundare Julian Assange. De sägs innehålla namn och transaktioner för cirka 2000 bankkunder som försökt undvika skatt genom att placera dem utomlands.

Enligt El País uppgav Rudolf Elmer att det bland kunderna finns viktiga affärsmän, artister och runt fyrtiotalet politiker. Franska Le Monde uppger att det rör sig om ”amerikaner, britter och asiater”.

Namnen kommer att offentliggöras på Wikileaks webbplats om två veckor.

Rudolf Elmer uppgav enligt El País även att erbjudande om att ta del av uppgifterna skickats till den tidigare tyska finansministern, Peer Steinbruck, känd som kritiker av den schweiziska banksekretessen. Elmer ska dock inte ha erhållit något svar.

Wikileaks offentliggjorde redan 2008 anklagelser mot Julius Bär. Då stämdes Wikileaks vilket ledde till en tillfällig stängning av webbplatsen wikileaks.org. Beslutet upphävdes dock senare.

(Europakrönikan)
[Korrigerad 20:31]

Twittermeddelanden om Assange påstådda ofredanden offentliggjorda

2010-12-17T16:41:00.002+01:00

Franska Le Monde skriver att personer som försvarar Wikileaks medgrundare Julian Assange har publicerat inlägg från sociala nätverkstjänsten Twitter skrivna av kvinnorna bakom anmälan om sexuellt ofredande och våldtäkt.

I meddelanden från Twitter från en "fröken A" från den 14:e och 15:e augusti, dagarna efter den påstådda våldtäkten, ber hon om hjälp att hitta biljetter till en kräftskiva till Julian samt kallar personerna närvarande för "de coolaste och smartaste i världen". Enligt tidningen menar de som avslöjar meddelandena att det visar att de två kom bra överens dagar efter det påstådda brottet.

Meddelandena sägs ha raderats från Twitter den 20 augusti, samma dag som anmälan inkom. De togs dock inte bort från "fröken A":s egen blogg. Därifrån försvann de först ett par dagar senare.

Le Monde uppger att kvinnornas försvarare ska ha sagt att kvinnor reagerar olika på sådana händelser och att det ibland tar ett par dagar att förstå vad som hänt och reagera.

Le Monde uppger vidare att bloggare uppger att kvinnorna kom till polisen för att få Julian Assange att göra ett AIDS-test och höra sig för hur det går till. Polisen ska då ha uppmanat dem att anmäla händelsen.

(Europakrönikan)

Utredning om Wikileaks Assange återupptas

2010-09-01T12:36:00.007+02:00

Återöppnandet av utredningen av Wikileaks grundare Julian Assange rapporteras i de flesta världsmedia i dag.

Den spanskspråkiga tidningen Milenio, baserad i Mexiko, talar om "smutsiga krig" när de redovisar bakgrunden för misstankarna kring Wikileaks grundare Julian Assange i samband med ett påstått ofredande, sexuellt ofredande och våldtäkt.

Tidningen nämner att ena kvinnan för tidningen Aftonbladet uppger sig har diskuterat huruvida kondom eller inte skulle användas vid ett samlag, och att våld inte skulle ha förekommit.

Enligt tidningen hävdar brittiska The Guardian att information läckts från polisen till medier. Det skedde bara minuter efter polisanmälan.

Assange ska enligt Milenio ha uppgett att "den 11:e augusti uppmärksammade den australiska underrättelsetjänsten att jag kunde förvänta mig liknande saker".

De refererar The Telegraph som säger att den ena kvinnan närmade sig den andra och övertygade henne att följa med till polisen. Tidningen frågar sig: "Är det så att kvinnor som utsätts för detta barbariska våld känner igen varann vid första anblick?"

Den nämner också att Pentagon "frenetiskt" avsäger sig inblandning via Twitter. De uppger dock att radioprataren Scott Horton (Antiwar Radio) för ett par veckor sedan pekat på ett dokument från Army Counterintelligence Center där det uppges att det inte bara räcker att ta bort Wikileaks servrar, men även att "förstöra [Wikileaks] gravitationscentrum". Tidningen avslutar med att påpeka att denna typ av nyheter om sexualitet ofta används i USA för att stoppa personers karriärer, och nämner Bill Clinton som exempel.

Tyskspråkiga Süddeutsche Zeitung skriver om siten Gawker. Den har gjort sig känd för att avslöja "prominenta personers privatliv". Nu har den skapat webbplatsen wikileakileaks.org för att samla information om Wikileaks organisation och finansiering, som Gawker menar är "lika öppet som Nordkorea".

DN: Assange våldtäktsmisstänkt

(Europakrönikan)

Valet av EUs toppskikt närmar sig

2009-11-11T12:49:00.006+01:00

Valet av Europeiska rådets ordförande, den så kallade EU-presidenten, och utrikesrepresentanten, i enlighet med Lissabonfördraget som ska avhandlas på ett extrainkallat möte den 19 november gör att spekulationerna fortsätter i Europas tidningar.

Herman van Rompuy, ny EU-president?

Finska Hufvudstadsbladets ledare under rubriken ”Dunkel process i öppet EU” kallar sättet att välja de nya topposterna för en ”mystifierad process”. Det är ett jobb som inte kan sökas, där offentlighet i processen uppfattas som något negativt och där ett nej inte räknas som ett nej, och med otydliga rollbeskrivningar.
Tidningen listar Luxemburgs premiärminister Jean-Claude Juncker. Naturligtvis även Paavo Lipponen, efter en kolumn i Financial Times. Likaså Tony Blair. Storbritanniens utrikesminister David Miliband verkar dock faktiskt mena nej när han säger nej, menar tidningen.

Hufvudstadsbladet menar att bland annat Spanien ”föredrar en mer lågmäld president som inte konkurrerar med ordförandelandets statsminister”. Där nämns Belgiens premiärminister Herman van Rompuy.

Tidningen anser det svårt att välja en lösning som inte välsignats av både
förbundskansler Angela Merkel och president Nicolas Sarkozy.

Enligt den finska tidningen ”gick luften ur förhoppningarna” för egen del, då de europeiska socialdemokraterna bestämde sig för att inrikta sig på utrikesministerposten, och lämna presidentplatsen till liberalerna.

Man tar också upp frågan om att det i längden kommer att bli ohållbart att varje land har sina egna ambassader, när det dessutom kommer att finnas EU-representationer i varje land.

Spanska El Mundo menar i stället att ”Europa behöver en ledare man kan identifiera sig med”. Efter den långa och slitsamma processen att ro Lissabonföredraget i hamn, ”i tider av euroskepticism och ekonomisk kris” ropar tidningen efter en starkt ledarskap.

Tidningen menar att Angela Merkel lagt in veto mot Tony Blair, och att han i stort sett redan räknats bort av den europeiska socialdemokratin.

El Mundo säger att Tyskland och Beneluxländerna föredra en mer hanterbar politisk ledare, som inte överskuggar de stora ledarna i Europa, som vill se exempelvis kristdemokraten Herman van Rompuy som möjligt namn, alternativt Jean Claude Juncker.

Tidningen menar att utnämnandet av sådana gråa herrar dock kommer att slå ett hårt slag mot Europeiska Unionens trovärdighet, som ”i detta ögonblick behöver en ledare med personlighet och karisma”. En sådan person måste kunna hantera att sitta öga mot öga med ledare som Obama, Putin eller Hu Jintao.

El Mundo listar ett antal namn: Schroeder, Joschka Fischer, Havel, Jospin, Fabius, Bildt, Athisari (här menas säkerligen Ahtisaari), Mary Robinson och Aznar.
Franska La Liberation knycker från AFP och konstaterar likaså att inget koncensus ännu finns inför mötet den 19 november, men pekar på att Herman van Rompuy enligt diplomatiska källor stöds av Paris och Berlin.

Man kastar även fram några namn till: holländaren Jan Peter Balkenende, eller lettiskan Vaira Vike-Freiberga.

Massimo D'Alema, ny representant i utrikespolitiken?

För utrikesposten, eller den höga representanten för utrikes- och säkerhetspolitiken, nämns tidigare italienske premiärmininstern Massimo D’Alema, vänster.
(Europakrönikan)

Lagstiftning om burka i Frankrike?

2009-06-27T18:51:00.015+02:00

Europakrönikan befinner sig i dag i ett somrigt Massa Marittima, en liten ort på italienska västkusten. Solrosorna blommar, svalorna cirklar glatt på himlen och ut över de vidsträckta gröna fälten ner mot havet. I kväll firas årets La Notte Bianca, med uppträdanden och öppna vattenhål fram till morgonen.

Burka – att tillåta eller inte tillåta
I måndags talade Frankrikes president till franska kongressen. De flesta europeiska tidningar rapporterade om det, bland annat italienska La Repubblica och La Stampa och svenska SvD. Helgens ledare i franska Le Monde (26 juni) tar fasta på Nikolas Sarkozys framträdande och i synnerhet hur han tog upp frågan om huruvida burka är acceptabelt som klädesplagg eller inte. Han sade då att burkan "är inte ett religiöst problem. Den är ett problem för kvinnans frihet och värdighet. Den är ett tecken på underkastelse. Det är inte den uppfattningen vi har om kvinnans värdighet. Jag vill säga det högtidligt: burkan är inte välkommen på den franska republikens territorium”.

Tidningen konstaterar att heltäckande slöja endast används av små grupper i de mest konservativa muslimska samhällena och av ett tusental franska kvinnor. Burkan kan ”inte skryta med något stöd, varken i Koranen eller i traditionen”. Dagen efter Nikolas Sarkozys tal tillsattes en parlamentarisk utredning i Frankrike om användandet av burka i landet för att formulera ett utkast till lag.

Le Monde skriver att ”förbjudandet av burka eller nikab kommer väcka två mer än kniviga frågor: med vilket argument eller vilken princip ska man förbjuda myndiga kvinnor en klädsel, oavsett vilken, i det offentliga, förutom att förväxla de franska lagstiftarna med en samling av ulema [lärda i islam och skiljedomare inom sharialagen, min. anm.]? Det som beslutats om av skolinrättningarna, just för att det rör sig om unga och om skolan, möter här sin gräns. För det andra, förutom att tänka sig en avskyvärd eller löjlig sedlighetspolis, hur ska man tillämpa ett sådant förbud, om det valet gjordes? Många talar energiskt för en modern och tolerant islam. De har rätt. Man måste övertyga snarare än lagstifta.” (Europakrönikan)

Kommentar: Lagstiftning eller förnuft?

Ur ett svenskt perspektiv bör man ställa sig frågan hur exempelvis en religiös naturist på allmän plats, på bussen eller i vården, som rör sig i offentlig miljö på det sätt som hon uppfattar att hennes gud skapat henne, skulle hanteras av den svenska rättvisan och för den delen även hur våra burkabärande kvinnor skulle vilja att det hanterades. Vad är den principiella skillnaden mellan bärandet av islamsk kroppstäckande slöja och religiös nakenhet? Frågan förtjänar ett välgrundat svar.

Bilden av en ateistisk naturist som vill röra sig fritt i allmän miljö, eller en ateistisk burkabärare, är också tankeväckande och kan samtidigt avslöja både dunkla resonemang av och ologiska begränsningar för troende och icke-troende.

Intressanta lagar i Sverige att fundera kring är exempelvis Brottsbalkens 16 § om förargelseväckande beteende och även ordningslagen 7 a § om tillstånd att täcka ansiktet vid allmän sammankomst. Dessa kan ställas i relation till 1974 års regeringsform 2 kap. 1 § om grundläggande fri- och rättigheter. Ett debattinlägg i DN om vikten av ett sekulärt samhälle från ett antal humanister ger ytterligare infallsvinklar.

Alla frågor som rör samspelet individer emellan kan inte lagstiftas bort. Ibland måste vi helt enkelt tillgripa sunt förnuft i uppträdandet mot andra i vår närhet och dagligen arbeta på att utveckla det egna och andras. (Europakrönikan)

Kung Sarkozy och europeisk kontinentstat

2009-06-20T15:39:00.009+02:00

Midsommar i Paris
Dagens Europakrönika kommer från Paris dagen efter Midsommarafton, denna svenskaste av högtider, men ett okänt fenomen för de flesta fransmän. Här i den franska huvudstaden firades den för egen del i den soligt gröna parken Bois de Vincennes med brännbollsspel i sällskap av tappra snapsvissjungande svenskar, fransoser och andra nationaliteter på filtar utlagda i gräset. Sillen hade dock fått ge vika för quiche, Brie och Comté, lite vin rouge, pur porc-korv och ett gäng färska baguetter från Aux Désirs de Manon på Rue de Rivoli. Och en jordgubbstårta, naturligtvis.

Fransmannen i gemen laddar i stället upp för söndagens årligen återkommande musikfest, Fête de la Musique, som i år dessutom firar 50-årsjubileum.

Sarkozy förste president på kongress sedan 1793
Tidningen Le Figaro noterar att president Sarkozy blir den första franske presidenten att tala direkt till franska parlamentariker och senatorer vid Versaille-kongressen sedan 1793. Uppdelningen mellan den exekutiva makten och den lagstiftande de senaste två hundra åren har varit en självklarhet i fransk politik. Men Nicolas Sarkozy lät 2008 genomföra en lagändring så att presidenten numera har möjlighet att tala framför parlamentarikerna i kongressen och på måndag klockan 15.00 kommer denna över tvåhundraåriga tradition att brytas.

Fransmän jag pratat tar antingen det hela med en axelryckning och menar att det inte spelar någon roll. Andra talar om att ”senatorerna nu sitter i Versaille och väntar på att kungen ska komma dit”. Det intrycket förstärks av att Sarkozy uttryckt att tillställningen ska bli så ”högtidlig som möjligt”. Strålkastarna riktas, således.

”Europa bör bli en kontinentstat”
I Le Monde uttrycker en annan man med stora politiska ambitioner, Frankrikes tidigare president, Valéry Giscard d'Estaing, en önskan av att se ett starkare Europa. Han har varit en stark kraft bakom den europeiska konstitutionen och förspråkare av ett enat Europa.

I sitt inlägg skriver han att valdeltagandet varit mycket lågt i EU, i synnerhet i de tio nya EU-länderna i öst, där endast 31 procent deltog. Han menar att vi måste kunna hävda oss mot de andra ”kontinentstaterna” USA, Kina, Indien, Ryssland, Brasilien och södra Afrika, vilka ”kommer att utkämpa det stora spelet om världen”.

Vi är 495 miljoner innevånare, ”världens starkaste ekonomiska kraft” och hanterar euron, ”världens andra valuta”. Han listar dock ett antal ”handikapp” som han anser att Europa lider av:

1. Antalet stater med 27 olika viljor.
2. Den stora skillnaden i storlek mellan länderna.
3. De kulturella skillnaderna, och i synnerhet de språkliga. Mängden översättningar är oöverstiglig, och vi bör inspireras av användandet av arbetsspråk, som i FN. (Språken där är arabiska, engelska, kinesiska, ryska, spanska, och, föga förvånande, franska, min anm.)
4. Svagheten i verkställande och utförande, både inom EU och utåt. Den här ”handikappet” är det största, enligt Giscard d’Estaing. Det beror enligt honom på bland annat rotationen av ordförandeskapet och hållningen bland de politiska ledarna att sätta den nationella politiken framför den europeiska.

Giscard d'Estaing har några förslag till hur man kan åtgärda de ”handikapp” han påstår sig se.

Vi måste förklara slutmålet för Europas folk, ”Av Europa göra en organiserad politisk enhet, kapabel att utöva de särskilda kompetenser som medlemsstaterna har tilldelat den” det vill säga ”internationell handel, konkurrens, valuta, utrikespolitik och gemensam säkerhet”. Här ska medlemsländerna ”frånsäga sig sina nationella ingrepp”.
Rådets framtida president måste ”svära på att motsätta sig alla ingrepp i staternas kompetensområden”, och ”blockera alla försök av staterna att lägga sig i EU:s internationella roll”.

Samtidigt måste vi få igenom en ratifikation av Lisabonnfördraget. Därutöver måste vi ”börja tänka på hög nivå kring sättet som urvalet och utnämningen av den högre europeiska ledningen, president i rådet och i kommissionen samt utrikesministern”. Det är inte acceptabelt att de fortsätter att väljas av den innersta kretsen och Giscard d’Estaing vill se en demokratisk valprocess baserad på kandidatur och valprogram.

Han föreslår också att man vartannat år ska hålla ett ”Europeiska folkens kongress” för alla europaparlamentariker och ett antal nationella parlamentariker, där rådsordföranden och kommissionsordföranden kan redogöra för sina projekt.

DN skriver om vad Sverige ska göra som ordförande, så länge vi nu har roterande ordförandeskap.

(Europakrönikan)

Oroligheter i Iran

2009-06-15T17:46:00.008+02:00

Spanskspråkiga El Mundos ledare frågar sig om oroligheterna i Iran om valet utgjort ”ett förlorat tillfälle eller en inflexionspunkt” trettio år efter den islamska revolutionen, om det blir en förändring av det iranska samhället, eller om man kommer att följa Ahmadinejads isolationistiska och totalitära tillbakagång. Man påminner dock om studentupproret 1999 och den iranska statens förmåga att kväsa det.

Tidningen menar ett EU:s ”oro” för Iran är ett tyst medhållande med oppositionen och de som demonstrerar utanför iranska ambassader i ett flertal europeiska huvudstäder.

I tyska Die Zeit skriver Christoph Bertram om att USA nu, trots återvalet av Ahmadinejad, måste återgå till direkt dialog med ”den gamla fienden” Iran.

Han hävdar att valen i den Islamska Republiken Iran ”inte är medel för fredlig maktväxling, utan en manifestation av regimens erkännande”. Den andlige och politiske ledare ayatolla Khamenei legitimeras inte via demokratiska val, utan genom ”gudomligt val”.

Nyckeln till framtiden är dock USA, menar han. Nu måste den amerikanska presidenten Barack Obama prata med landets ledning ”vem som än representerar den”. Framför allt måste han göra troligt att det verkligen är möjligt med en omstart.

I franska Le Figaro skriver Ivan Rioufol att han hoppas att demokratier och i högsta grad Frankrike ska visa sin solidaritet med den del av iranska samhället som inte längre vill representeras av en ”upplysningsfientlig och våldsam regim”. Nu avslöjas Ahmadinejads ”totalitära regim” för vad den är: ”en irrationell islamofascism, en hårsmån från att anskaffa kärnvapen” vars ideologi är ”erövrande, antijudisk, antivästerländsk” och hjälper likväl Hizbollah som Hamas.

Han tvekar på att Brack Obamas nya ”mjuka maktutövande” med en utsträckt hand till det som Bush kallade ondskans axelmakter hjälper den iranska ungdomen när han inte tydligt vågar peka ut Ahmadinejad som ”världsfredens fiende”.

Belgiska Le Soirs ledare, skriven av Alain Lallemand, menar att det är troligt att valet ”kapades” i Iran, och därmed att inte en majoritet av folket stödjer Ahmadinejads politik, som ju annars skulle vara innebörden av valet. Han frågar om vi verkligen har verktygen att förstå oss på Iran, vi verkar ju städigt överraskas av vad som händer där. Han nämner dock essäförfattaren Azar Nafisi, som inte alls förvånats av återvalet av en radikal ledare, och pekat på vad som kan vara ett tecken på kommande förändring: de aktiva iranska kvinnorna. Där kan Irans befrielse redan vara på gång, ”oavsett vad valurnorna säger”.

Läs mer om händelserna efter valet i Iran i DN, DN:s ledare, och SvD om ”miljoner” i protest i Teheran.

(Europakrönikan)

Finanskris förgäves

2009-06-10T17:55:00.004+02:00

I franska finanstidningen Les Échos frågar sig Jean-Marc Vittori om finanskrisen kan ha varit ”en kris för ingenting”. Han säger att ”även om världen möter en djup recession efter att ha fått tagit emot en kolossal finanschock, fortsätter allt som om bladet redan vänts”. Han tar upp det faktum att de amerikanska bankerna inte längre vill ha bankstöd och regleringar av bonus. Finansmännen vill tro att krisen är över och ”finanstiden går oändligt snabbare än lagstiftningstiden”.

I Europa, menar han, är det inte bättre. I Storbritannien höjs röster för att hårdare regler kommer att skada finansbranschen i the City. På europanivå fortsätter finansministrarna diskussionen om en gemensam regulator, ”antagligen kommer man fortfarande prata om det om tio år”, tror Vittori.

Han menar att även om det vore trevligare om krisen var över, måste man se att den bara börjat. ”Skulderna gräver hål överallt, i företagens konton, i privatpersonernas och i statens”. Han liknar oss vid en infarktpatient som raglar ut ur sjukhuset, utan att ha ändrat kostvanor eller livsstil, utan att ha lärt sig något av krisen. ”Med risk att få genomlida en ännu större chock”.

Själv skulle jag till Jean-Marc Vittoris syn vilja lägga att man nu kan bevittna hur så många av oss bara sitter och väntar på att börskurser och bostadsrättspriser ska stiga, så att vi själva ska kunna göra en bra investering och göra en stor förtjänst på kort tid utan arbetsinsats. Så snabbt har det gått att glömma det som för bara några månader sedan kallades ”girighet” och ”riskbenägenhet”.

(Europakrönikan)

Storrökande greker måste fimpa

2009-06-10T17:05:00.004+02:00

Grekiska Ta Nea tar i dag upp en undersökning från ERC, European Research Council, som visar att Grekland innehar en ”bedrövlig” förstaplats vad gäller rökning i Europa. Varje innevånare i landet röker i genomsnitt 8 cigaretter om dagen. Det är det högsta antalet inte bara i Europa, utan även bland de 123 länderna som ingick i studien. I Grekland bolmar hela 42 procent av befolkningen.

Andra storrökare är Bulgarien, där 39 procent röker, och Litauen, med 37 procent rökare.
Ta Nea noterar också att Slovakien har lågt antal rökare, med 22 procent, tätt följt av Sverige, med 25 procent. I Frankrike uppgår rökningen till 24 procent av den vuxna befolkningen och 28 procent i Storbritannien.

Men det ska bli ändring. Från och med den första juli 2009 förbjuds rökning på allmän plats i Grekland och man hoppas då att rökningen ska minska på samma sätt som den gjort i andra länder i EU efter införandet av rökförbud.

(Europakrönikan)

Lågt valdeltagande, pirater och högervindar

2009-06-08T12:04:00.013+02:00

Svenska pirater uppmärksammade i EU-val

Tyska Süddeutsche Zeitung noterar att man i Sverige gav drygt sju procent av rösterna till Piratpartiet, som ”förespråkar kostnadslös nedladdning på Internet”.

Österrikiska Krone rapporterar att Sverige fått ett mandat för Piratpartiet som ”kämpar mot upphovsrättsskyddet”.

Läs mer om det svenska EU-valet på exempelvis SvD om ledarreaktioner, DN om piratpartisterna, DN om Europavalet.

Spansk höger framåt

De två stora partierna i Spanien, PP (Partido Popular) och PSOE (Partido Socialista Obrero Español) får huvuddelen av rösterna i det spanska valet. Under rubriken ”En allvarlig varning” skriver socialdemokratiska spanska El País om Europaparlamentsvalet. I Spanien blev valdeltagandet lika dåligt som 2004, och menar att det sittande socialistiska regeringspartiet PSOE får ett straff för den ekonomiska krisen. ”Med ett valdeltagande under 50 procent kan ingen utropa seger”. Man menar att folkets ilska över i synnerhet den höga arbetslösheten har lett till att röster lagts på andra partier eller till att man avstått att rösta. Enligt valenkäter var också PSOE:s potentiella röstare mindre mobiliserade än Zapateros vänstersida. Tidningen menar att för att få vänstersidan att gå att rösta överdrivit riskerna för demokratin och välfärdsstaten vid utebliven röstning, och utmålning av högern som den mest extremistiska i EU. Att kampanjerna var fokuserade på intern politik, i synnerhet korruptionen, tror El País inte hjälpt minska valskolket.

”Europa högervrids lite till” skriver Spaniens näst största dagstidning, marknadsliberala El Mundo, men konstaterar att ”det europeiska projektet är den största förloraren i de sjunde europeiska valen”, med endast 43 procent röstande av de 375 miljoner röstberättigade i EU.

El Mundo konstaterar att med mer än en tredjedel av de 736 mandaten i EU kommer centerhögergruppen (PPE) i Parlamentet, stärker högergruppen sitt inflytande i EU-Parlamentet. Samtidigt noterar man att de brittiska konservativa sagt att de ska forma en egen konservativ grupp, och att partigruppen kan komma att se annorlunda ut framöver.

De nu regerande som förlorat störst är Labour i Storbritannien, de portugisiska, ungerska och spanska socialisterna, samt de grekiska konservativa. De som stärkts är de konservativa i Frankrike, Tyskland, Italien och Polen. El Mundo menar att det är tydligt att om någon straffats är det de styrande vänsterregeringarna i Europa.

Man noterar också att de två förlorade mandaten för det irländska regeringspartiet är ett dåligt tecken för andra folkomröstningen där om Lissabonfördraget. Men samtidigt ser de att det dåliga resultatet för Libertas, som mobiliserade det tidigare nejet till fördraget sammantaget med finanskrisen verkar ha övertygat Irländarna om att de inte kommer att vinna något på att rösta emot en gång till. De ser också att de konservativa i Storbritannien kan komma att utlysa en folkomröstning om fördraget, även om Westminister redan har ratificerat det. ”Det skulle kunna vara det definitiva slutet på reformen, som alla de övriga EU-medlemmarna, utom Polen och Tjeckien, redan har accepterat”.

Spanska centerhögertidningen ABC skriver ”Eurovänstern: mister sin ställning”. I Spanien och Portugal ”knäcks de” de, i Österrike ”krossas” de och i Storbritannien och Ungern ”förödmjukas” de. Denna svaghet på vänsterkanten stärker de extrema partierna, xenofoberna och antieuropeerna. ABC menar att det nu är den PPE:s, den större högergruppen i Parlamentets, uppgift att bromsa uppsvinget för euroskepcisen.

Tyskt socialistiskt svårmod

I tyska Die Zeit skriver Ludwig Greven om ”Socialdemokratisk svårmodighet”. ”Europa förmår inte heller i Tyskland väcka någon begeistring. Valdeltagandet blev redan för fem år sedan 43 procent och går mot en ny lägstanivå. Ett tillnyktrande och ett skamligt resultat för ett av EU:s grundarländer och tillika dess största och mäktigaste land, menar tidningen. Men varför skulle man gå och kryssa kandidater man knappt känner till när inget parti presenterade några brinnande idéer, frågar sig tidningen. Istället dominerades valkampen av räddningen av Opel, Arcandor och kompani. Socialdemokraterna, SPD (Sozialdemokratische Partei Deutschlands), gör ett blekt val med 20,8 procent av rösterna. Tidningen utropar istället Angela Merkels CDU (Christlich Demokratische Union) till valvinnare, trots tydliga förluster, med 37,8 procent av rösterna. De gröna (Die Grüne) kan också vara nöjda, att de behåller sin position som tredje största kraft, med 12,1 procent.

Süddeutsche Zeitung säger om valdeltagandet på 43 procent att det ”nästan går att tala om ett demokratiskt sammanbrott”. Inrikespolitiskt sett ”SPD:s sammanbrott ser inget slut” och ”Angela Merkels framgång, som började i Europavalet för fem år sedan, går mot sitt slut”. När tidningen blickar utåt, ser den ”protestval i Europa”. Valdeltagandet är rekordlågt och EU-skeptiker och högerpopulister firar triumfer i Nederländerna och Österrike.

Man noterar att valdeltagandet i hela Europa sjönk från 45,5 procent förra gången till 43,4 procent i detta val. Mot trenden om ett protestval går Frankrikes största borgerliga partikonstellation UMP (Union pour un Mouvement Populaire) med Nicolas Sarkozy i spetsen mot trenden. I Storbritannien ser tidningen att traktamentesskandal, ministeravgångar och röstförluster påverkat Labour negativt och dömer partiledaren Gordon Browns framtid som oviss. Browns parti fick 15,3 procent av rösterna, mindre än ”Europafientliga” UKIP (United Kingdom Independence Party), knappt mer är Liberaldemokraterna (13,9 procent). Starkast fick det konservativa partiet med 28,6 procent.

Stora tyska finanstidningen Handelsblatt kallar i ledaren Labours Gordon Brown ”en politisk nolla”. I Franskspråkiga centerhögertidningen Le Monde fokuserar man också i sin ledare på Storbritannien och menar att ”andra skulle ha kastat handsken, Gordon Brown vägrar göra det” och räknar upp de många motgångar han och hans arbetarparti haft på senare tid. Nu återstår i stort sett endast Gordons Browns egen ”uppenbarligen osvikliga” önskan att hålla sig kvar på Downing Street. Tidningen tycker att han nu rimligen borde dra slutsatsen av detta.

Grekland går emot strömmen - men straffar sittande regering
Grekiska Ta Nea noterar att vänsterpartiet Pasok (Πανελλήνιο Σοσιαλιστικό Κίνημα, Panellinio Sosialistikó Kínima) gör sitt bästa resultat under de senaste femton åren i det Grekiska EU-valet med 36,7 procent av rösterna. Det andra stora partiet i Grekland, de regerande Nea Demokratia (Νέα Δημοκρατία, Néa Dimokratía), hamnar istället endast litet över sitt lägsta resultat på tjugofem år, med 32,3 procent av rösterna. Kommunistpartiet KKE (Κομμουνιστικό Κόμμα Ελλάδας, Kommounistikó Kómma Elládas) är tredje största parti, med 8,4 procent av rösterna.

EU-valet är en framgång för Pasoks Giorgos Papandreos, menar Ta Nea, men också ett ”kategoriskt underkännande av premiärministern och regeringens politik” och tidningen ser framför sig en radikal förändring av den politiska scenen i landet. Ett sådant resultat kanske leder till ett påtvingat för tidigt omval för sittande högerledaren Karamanlis, spekulerar tidningen.

Oberoende högertidningen Eleftheros Typos menar att omröstningen sänd flera meddelanden. Dels att man vill se en förändring i den inhemska politiken, dels att valskolket på nästan 50 procent visar på att det politiska systemet inte är övertygande.

Oberoende vänstertidningen Ethnos pekar också på de meddelanden som avgivits visa röstbåsen. Dels att det är en klar vinst för Pasok, dels att det är ett underkännande av den sittande grekiska regeringen och dess politik, det är två fakta som inte går att förklara bort oavsett hur mycket ”fantasi” man kan uppbringa. Trots att Nea Demokratias ledare Karamanlis i går sade sig ha förstått väljarnas meddelande, tycker tidningen att det klingar falskt, med tanke på att partiet regerat under de senaste sex åren.

På Cypern noterar oberoende liberala Phileleftheros kortfattat att 35,7 procent röstade för centerhögerpartiet DISY (Δημοκρατικός Συναγερμός, Dimokratikós Sinayermós) och 34,9 procent för det progressiva arbetarpartiet AKEL (Ανορθωτικό Κόμμα Εργαζόμενου Λαού, Anorthotikó Kómma Ergazómenou Laoú).

Cypriotiska högertidningen Simerini citerar ”den ansvarige ministern” Margot Wallström, där hon beskriver det låga valdeltagandet som ett ”dåligt resultat” och tillstår att EU är avskuret från sina medborgare. Hon uppmanade medlemsländernas ledningar att skaffa sig mer europeiska agendor och att sluta fokusera på nationella frågor i valen. ”Vi har fortfarande många saker att lära oss, så att EU-institutionerna och medlemsstaterna får kontakt med folken”, underströk hon enligt tidningen.

Margot Wallström har också chattat om EU:s legitimitet på DN.

Danmark vill ha ny start
Danska Jyllands-Posten noterar också det dystra valdeltagandet och säger att ”EU aldrig har været og aldrig bliver et folkeligt projekt” men påminner om USA:s president Obama genom att uppmanande säga ”med sin historie, sine værdier og med sin økonomi er der al mulig grund til, at Europa rejser sig og siger: ’Yes, we can.’”

Ekologer målar Frankrike och Belgien gröna

Franska vänsterinriktade Libération menar att vänstern är på väg ut och ser att de gröna i installerar sig som den tredje största politiska gruppen i Frankrike. Man utlyser Nikolas Sarkozy UMP till obestridlig vinnare, med 28 procent av rösterna. Socialistpartiet SP får 20 procent och Modem tar 8,5 procent av rösterna. De gröna, Europe-Écologie, är en annan vinnare. Tidningen spekulerar i att visningen av filmen Home av Yann Arthus-Bertrand, som handlar om att rädda planeten och sågs av 8 miljoner tittare två dagar innan omröstningen. Den kallades av högerledaren Jean-Marie Le Pen för ”manipulation” och enligt Corinne Lepage, Modem, väckte den ”eftertanke”.

Libération pekar dock på det främsta faktum med detta val: röstskolket. Av Frankrikes nära 45 miljoner röstberättigade fann 59,36 procent det inte ”lönt mödan” att gå att rösta. Det är det svagaste deltagande någonsin i republiken under denna konstitution, med undantag för ett par mindre frågor. Ett platoniskt val, en sen kampanj oftast vid sidan om ämnet ledde till detta, tror tidningen.

Tidningen menar att det låga valdeltagandet gynnat de äldre och mest medborgerliga och lett till en glidning mot höger runtom i Europa. Men att Sarkozy och de sittande i Elyséepalatset och deras politik stöds av 28 procent av rösterna är inte mycket att komma med. Värre blir det då vissa av de andra moderata partierna, som Modem och Front National, hade ”antisarkozism” som valargument.

För socialistpartiet PS är det ett misslyckande med 16,8 procent av rösterna, bara 0,6 procentenheter bättre än de gröna. Likt Stockholm, så är man kring Paris i mångt frånsprungna av de gröna.

Även i Belgien röner de gröna stora framgångar. Franskspråkiga Le Soir rapporterar om att landet är tudelat, centervänster i syd och höger i Flandern. Socialisterna, PS, håller ställningarna i Vallonien före det liberala MR, Mouvement Réformateur. I Bryssel är det istället MR som är störst och PS det näst största partiet. De gröna, Ecolo, är dock en vinnare och tredje största parti.

Till sist - Malta röstar mest
Som ett undantag i det valskolket utmärker sig Malta, där Malta Independent rapporterar om ett deltagande på 79 procent. Malta Today noterar dock att valdeltagandet ”sjunker” till 79 procent, vilket är rekordlågt för landet. Förra valet låg deltagandet på 82,4 procent. Fågeljakten på Malta är omstridd i Europa, lägst röstande var det i traditionellt nationalistiska valområden med många jägare.

(Europakrönikan)

Bilar, internet och mutskandaler

2009-06-02T18:00:00.006+02:00

Bilar berör Europa

Många europeiska tidningar tar upp General Motors och bilbranschen. Spanska El País ser att ”en av de tre amerikanska ikonerna [vid sidan om Citibank och Coca-Cola] för kapitalismens framgångar” nu kommer att förstatligas. Tidningen menar att handling är den främsta dygden i tider som dessa och att varken Obama eller Angela Merkel har saknat kraften att handla. De frågar om ledningen för det nya GM och omstöpta Opel kommer att vara kapabla att lösa problemen med överproduktion i den globala bilbranschen. Marknaden behöver nya spelare för att ta sig an Japan. De ser att GM och Opel kan vara en sådan och Fiat-Chrysler en annan.

Civiliserar avskaffandet av användaranonymitet Internet?
Det frågar sig Jens Jessen på tyska Die Zeit. Anonymiteten på Internet leder till ojämlik kommunikation, även utanför nätet. Han anser att vi nu står vid ett vägskäl, där en väg leder till att man hjälper kriminella. På Internet förföljs kvinnor, där finns pedofili. Men han pekar på att de som drabbas är människor av kött och blod. De anonyma användarna skadar de vanliga användarna i deras verkliga liv.

Korruption på hög nivå i grekiska Siemens slagträ i Europadebatt
Grekiska tidningar uppehåller sig sedan en tid tillbaka kring Siemens. Ett antal personer i toppen av nuvarande och tidigare ledning i det grekiska dotterbolaget har anklagats för att ha mutat grekiska politiker och för pengatvätt med belopp i miljardklassen. Den tidigare finanschefen, Christos Karavelas är internationellt eftersökt efter att inte ha infunnit sig i domstol. Tidigare vd:n Mihalis Christoforakos har nu flytt till Tyskland för att försöka undgå rättegång. Även en tidigare chef för Greklands motsvarighet till Telia, Grekiska statens telefonibolag OTE, George Skarpelis, arresterades nyligen misstänkt för att ha mutat sig till stora kontrakt i samband med olympiska spelen i Aten 2004.

En majoritet i parlamentet röstade nyligen ned ett förslag att utreda oegentligheterna. Högerkonservativa Eleftheros Typos skriver att poliskedjan kring Christos Karavelas nu dras åt efter att polisen nu gripit hans fru och döttrar. Oberoende vänstertidningen Eleftherotypia menar att mörkläggningen är den sittande högerregeringens fel och säger att ”varken försumlighet, missförstånd eller den grekiska statens vanliga takt kan dölja verkligheten”. Konservativa Kathimerini menar att fallet ”illustrerar några av de obehagliga aspekterna” av det grekiska politiska systemet, ”lättheten med vilken de används eller kringgås” och det sätt på vilket skandalen används för att vinna politiska poänger, i synnerhet inför det stundande valet till Europaparlamentet och att dessa fenomen därför ”kanske är att vänta”.

(Europakrönikan)

Europakrönikan

2009-05-23T14:22:00.000+02:00

Europakrönikan beskriver, diskuterar och analyserar bland annat politiska, kulturella, miljömässiga, ekonomiska och tekniska nyheter och idéer i Europa och inom den Europeiska Unionen och dess intressesfär. Vi bevakar främst engelsk-, fransk-, tysk-, spansk- och grekiskspråkig press i EU och övriga Europa.

Vänliga hälsningar och välkomna
Jonas Kämpe